Quintana gestikulerade, ropade uppspelt och tjatade tills alla fotografer samlats framför de fyra Colombianerna. Men varför cyklade Egan Bernal, Rigoberto Urán, Sergio Henao, och Nairo Quintana längst fram? Och finns det något mer som vi kan lära oss av Touren 2019?
Colombia och Frankrike är större än laget
Självklart så finns det fans som har ett favoritlag. Men för dom allra flesta så är det individerna och även vilket land cyklisterna kommer från som drar dig till ett visst lag. Quintana berättade stolt om Colombias första segrare I touren, en titel som han själv kämpat länge för. Efter att Egan Bernal lagt in den sista och avgörande stöten på den avkortade etapp nummer 19 så ökade antalet Colombianska flaggor i publiken markant.
Quintana var också med och slogs för de colombianska färgerna när han överlägset vann uppför Col du Galibier på etapp 18, in i Paris var Nairo Quintana bara 5:30 bakom Bernals vinnande tid. Franska cyklister glänste mer än sina lag redan från starten, dramat nådde klimax när Pinot var tvungen att bryta efter flera fantastiska dagar i Pyrenéerna.
Ineos älskar Brailsford. Brailsford älskar Ineos
Att bygga upp en bra relation med David Brailsford och samtidigt vara en bra cyklist är ett ganska säkert sätt att vinna Touren. Brailsford har visat att han i större utsträckning än många andra kan ändra planer och låta den starkaste cyklisten vinna och inte den förutbestämda vinnaren. Att det dessutom verkar funka inom laget, mellan cyklisterna att byta ledare är också imponerande. Det krävs en bra gruppdynamik för att det ska funka.
Geraint Thomas skulle ha framstått som löjlig om han försökt upprätthålla lagets hierarki. Från etapp 15 visade det sig att både Alaphilippe och Thomas hade svårt att hantera farten uppför, den enda som egentligen klarade att hålla riktigt hög fart var just Bernal, han fick klartecken att köra för seger och hanterade uppgiften med bravur.
Ineos verkar ge Brailsford och laget fortsatt förtroende att jobba vidare med sitt sätt att vinna Touren. Troligtvis kommer Brailsfords segertåg tuffa på tills något annat lag kommer på hur man ska vinna över den taktiska och lugna, ofta lite defensiva stilen som Brailsford styr laget med. Ett ledarskap som vårdar och utvecklar talanger tills dom är redo.
Snabb Tour
Bernal snittade 40,55 kmh under sin Tour, det var 0.35 kmh snabbare än när Thomas vann 2018. Den fartökningen kan mycket väl tillskrivas den aggressive cykling som de franska cyklisterna bjöd på, Alaphilippes Combative-tröja var välförtjänt (den gula var också välförtjänt så länge han hade den).
Under varje Tour finns det så otroligt mycket material som inte publiceras. Men det vore kul att lyckas hitta Nils Politts utförskörning från etapp 18, då var Katusha-Alpecin-cyklisten första cyklist att komma över 100 kmh.
Sagan är ålderman
Cyclistes Professionnels Associés är den organisation som representerar cyklisternas intressen, som ett fackförbund. Sagan var under dom varmare etapperna besviken på CPA och hur passiva organisationen var när det gällde arbetsförhållandena i värmen. Men Tour de France är speciellt och Sagan verkade klara sig ganska bra ändå.
Att årets Tour var speciell blir extra lätt att se om man tittar på vädret sista veckan, en värmebölja med rekordtemperaturer, jordskred, hagelstormar och delar av en etapp som behövde plogas på grund av nysnö. Allt detta på bara fyra etapper under sista veckan. Sagans uttalanden var för cyklisternas bästa och han uttalade sig med den säkerhet som en bara en riktig mästare och byäldste kan men ASO som ligger bakom Touren hade nog fullt upp med att hantera alla ändringar på grund av vädret för att ytterligare kunna anpassa sig. Diskussionen mellan Peter Sagan och CPA kommer nog att fortsätta nu efter Touren. Och visst saknar man redan eftermiddagarna framför direktsändningen?
